Curriculum VitaeKonstfack Julmarknad 2006

Blogg

22 augusti 2011 - 23 augusti 2011 - Ny Studio!!

I got studiospace4real med Katja Colt i G-studion. Jag är glad och det känns sjukt bra.

jag pratade med en framgångsrik konsthantverkare igår och hon sa att hon tjänade bättre på att jobba på dagis än på att jobba som keramiker. KNIVEN I HJÄRTAT´´vrid om du kära!! Men visst förstår jag att det är sant och jag hade glömt att leran torkar så långsamt.

Snart är jag och leran ett igen!

23 augusti 2009 - press

DN

DN

DN NLT LN

22 juli 2009 - vad ska jag göra nu?

Det finns inga industrier kvar i närheten av mig. Vad ska jag ta mig till? Kan vi ingenting göra själva längre? Iittala, Rörstrand, Höganäs, Boda och alla andra industrier som snart inte finns längre? Köp-skit-och-släng är inte längre ett fenomen det är den enda verkligheten nu. Kanske är det bra.. vad vet jag.

Jag tror jag vet vem jag är. Det är bra.

6 januari 2008 - fasetter och relieffer

1983 föddes jag och 1984 tog Anna Eilert examen på Konstfack. Hon kom att bli ett namn inom svensk rakuteknik. Hennes arbetsmetoder verkar ganska lika under nästan hela hennes verksamma tid. Hon var visserligen gjort kakel utsmyckningar men även hennes reliefer, till och med hennes skulpturer är uppbyggda på små keramiska delar som vars skarvar bildar mönster och volymer. Någonting systematiskt sorterat som stretar mot någonting figurativt, monumentalt och skulpturalt. Jag tror att det är hennes skarvar som jag tycker är intressantast.

Vid Hötorget där Drottninggatan och Kungsgatan korsas har Weekday öppnat en ny butik på tre vångingar. Weekday kedjan kom för några år sedan som tidigare varit i en betydligt mindre skala men som nu har kommit att bli en arena för unga ny utkomna modeskapare så som Ida Sjöstedt, So Last Season, och även andra uppmärksammade redan etablerade modeskapare. Kort sagt så står kedjan för någon slags avantgard-gatumode och på samma arena billiga kläder i massproduktion. Dom har ”koll på läget”. I den nya butiken finns en vägg/monter i form av en stor flockad relief i form av överdrivna fasetter ett virrvarr av vinklar och linjer. Det är den reliefen som jag är intresserad av.

Jag ser ett samband mellan hur butiker idag skyltar och hur keramiker jobbade med relief under 80-talet i vilket fall Anna Eilert och Rut Bruk.

5 januari 2008 - röda? linjer

Ibland faller bara alla bitar på plats! Jag satt och bläddrade i ett nummer av form och så dyker ett reportage om Rut Bryk upp. Tidstypiskt åttiotals konsthantverkskakel, mellan blinkningar så ter det sig lika naturligt som den slitna geometriska textilen på stolsryggen framför mig på ett tåg i en skruttig vargn som jag tänker borde komma från decennium skiftet vid nittiotalets början. Allt passar in i just nu! Är det nostalgi som slagit mig? Tidigare skulle jag nog förkastat Ruts kakel och säga att det är något ifrån sin tid. Någonting som jag rent instinktivt skulle distansera mig ifrån. Samtidigt så har jag under de senaste fyra åren varit fascinerad av vinklar och linjer till och från oregelbundna mönster med fasetter och vinklar. är det därifrån det kommer, ifrån ett tigigare ratat område, Smutsig geometri?

"Hon skulle ha blivit arkitekt, istället var det inom keramiken Rut Bruk kom att bryta ny mark..." läser jag i from designskriften nr 6 2007. Hennes verk är fasader, bilder av ett myller av geometriska mönster sorterat och mixat sporadiskt. Det liknar en myrstack eller en vägkarta för att i nästa parti bli helt slätstruken som ett andetag. Någonting helt abstrakt som går till något figurativt för ett sedan gå över till något abstrakt igen, konvex eller konkav? Om hon revolutionerar kan jag inte säga så mycket om men konsthäntverkande keramiker är hon i vilket fall på alla kriterier.

Det är härifrån som jag känner igen Marguellas skylting från hans butik i paris. Rena oregelbundna vinklar i ett rumsligt sammanhang eller som jag såg i höstas i Guccis skyltfönster samma fasettliknande hyllor. Trendigt eller har det ett starkt ursprung?

2 december 2007 - checkin on Me

Vad står jag idag? Det är kväll och skolan är tom igen, Julmarknaden är över eleverna har gått och lagt sig och jag undrar om dom kommer att vakna innan vårutställningen eller inte. Lite undrar jag om jag själv har vaknat. Mitt tidigare projekt är på avslut. Ska bara samla och sortera vilket jag borde vara klar med senast på fredag morgon lagom till ”Freaky Friday”.


Men den stroa frågan idag är; Vad kommer att hända här nest?

Make Recycle Fresh?
Make Wingdings Fresh?
Make Clippart Fresh?
Make Fresh?


Jag har drömt om att arbeta runt kontor. Det är inte ljudlandskap som gäller längre utan kontorslandskap.

6 november 2007 - pebbles

Realisering flåsar mig i nacken. Diffusa idéer om vad man vill göra har ändrats och ändrats igen. Någonstans så trodde jag mig veta vad jag ville men nu när slutet nalkas av kursen och utställningen ska sättas ihop så är jag mindre säker nu än någonsin tidigare. Projektet har vandrat fram och tillbaka från första början tills nu.

Utav tusentals idéer och infall så måste jag göra saker nu så jag gör PEBBLES. Vad är då pebbles? det är små eller stora stenar som man plockar med sig från marken´, kanske från en resa eller varför inte köpa dom för att sedan lägga dom hemma. För att ta med sig ett minne av naturen. Back to nature. En sinnesbild av frihet och fridfullhet i vår mindre naturliga och konstruerade vardag. Fast kanske också bara för att det är snyggt. Symboler för ett fridfullt och naturnära leverne. Jag ser pebbles som en biprodukt eller en självklar följeslagare till vår stilrena och naturnära 'Nordiska' modernistiska och minimalistiska tradition.

Den lilla naturstenen fyller inget annat än funktionen av dekor. Kitsch som begrepp idag tycker jag ser ut som onödig sentimental känslomässig dekor. Där står man mitt i smakdebatten där det handlar om det som är snyggt och det som är kitsch. På något sätt har kitschen blivit någon symbol för motsatsen till det stilrena minimalistiska och funktionella. Men jag har sedan en tid försökt att sätta fingret på något som jag tycker mig saknat. Vad jag letar efter är jag inte säker på men pebblesen är ett exempel på hur någonting som springer ur en kultur kan opponera mot sin egen kulturform. Är minimalisterna en bluff eller bara sentimentala? Det var det första jag tänkte. Mitt i huvudvärken så är jag tillbaka där jag började.

25 september 2007 - identitet + metod = förvirring

Det hela började en varm sommardag efter jobbet. I brist på meningsfull sysselsättning flanerade jag bland dom finare husen på Östermalm i Stockholm, Villagatan osv. där många av ambassaderna ligger.

Jag tror mig minnas en eventuell bakfylla, huvudverk men inte minst en skarp irritation på all information speciellt i arkitekturen som tog över. I önskan av att husen skulle lugna ner sig eller försvinna i sina påträngande uttryck så överraskades jag av våra modernistiska funktionalistiska byggnader som ska fungera som avbrott mot det tidigare hysteriska byggnaderna att dom sväller över med kitsch/signaler dom också. Varenda liten lamphållare hade onödiga armaturer tusen onödigheter på den stilrena betongbunkern gav inte min huvudverk. Det enda som hjälpe var att kisa med ögonen tills allt blev till ett suddigt landskap. Då blev jag nöjd.

Ur promenaden väcktes en tanke om att jobba med formgivning/design/konst/arkitektur som reduceras till ingenting att skapa objekt funktionella eller ej som inte är visuellt åskådlig för ögat. Att jobba med signaler som inte syns, att skapa ett osynligt sammanhang.

Mitt i projektskapandet är det precis som vanligt. Jag har tusen tankar och tusen idéer som en organism eller en väldig virtuell slumpgenerator. Blandas och mixas influenserna och inspirationen och den ena tanken föder fem nya tankar. Den tredjetanken leder tillbaka till en långt tidigare tanke och jag börjar om och om igen uppfinner hjulet och sedan elden och sedan hjulet igen. Ofta återkommande tankar kan man se som ståndpunkter i mitt arbete. En ny tanke om en gamma tanke dödar den gamla tanken men en ytterligare tanke kan döda den nya tanken och då kommer idén om den första eller kanske en ytterligare tanke till.

Kort sagt en förvirrat landskap som behöver kartläggas för att hitta en essens av mitt arbete.

15 september 2007 - nostalgia in progress

I tidningen METRO idag lästa jag att man inte ska missa Manolito Quiros utställning på skolan. Förvånat skrattade jag nästan men kvävde skrattet och sa, ”Det är ju jätte bra” för det är det ju också. Det är skönt när man märker att livet i den lilla bubblan spricker… eller om den verkligen gjorde det?! Manolito är en av de mest ihärdiga nostalgikerna jag träffat. Nostalgi, en kvalité som jag skulle tro kan irritera många när det kommer i överflöd men i brist på just det är det bara fint. Han får mig att associera till Sussane Larsson och dessutom att reflektera om nostalgin i mitt eget arbete.

Nostalgi griper mitt hjärta ganska ofta även fast det är kul att se min gamla tonårsidol Roisin Murphys kommande skivomslag iklädd en Sandra Backlund . Nostalgi griper mitt hjärta ganska ofta även fast det är kul att se min gamla tonårsidol Roisin Murphys kommande skivomslag iklädd en Sandra Backlund .

14 september 2007 - ljudlandskap

Skolan har startat igen. Förvirring råder på hög nivå, två parallella kurser med ganska abstrakt konsensus, ” Theory thru Practice” och ”Konstnärlig identitet” vilket är två ganska politiskt och filosofiskt djupgående kurser.

Samtidigt som det är meningen att man ska förstå systemet för hur visuella arbeten är berättigade så förväntas vi att arbeta självgående med helt självgående praktiska projekt. Jag förstår inte hur det ska gå ihop. Men det händer ändå.

Den 3 september var jag och min klasskamrat Håkan Lindgren på ett spännande Ljus- och installationskonstseminarium på HAP3 Där vi blev inbjudna till en tvådagarsworkshop på Galleri Candyland. Vilket jag och Håkan ska fortsätta att arbeta med i helgen. Vi har ordnat en lokal att jobba i. Så där ligger mitt praktiska arbete just nu, en mix mellan ljud och skulptur för söker jag mig på just nu ljud+landskap. Det kommer att bli roligt ljud som man kanske kan interagera med och även kanske verket ska interagera med interaktören.


| Sida 1 | NÄSTA SIDA »